Hybridarbete och nätverket: vad som går sönder när halva kontoret jobbar hemifrån

Hybridarbete beskrivs oftast som en fråga om kultur och schemaläggning. Tekniskt är det något annat: en omflyttning av var trafiken uppstår. Det som tidigare var trafik inne i huset — mellan en dator och en server några meter bort — går nu ut genom uppkopplingen, in i ett moln eller tillbaka in till kontoret genom en tunnel. Nätverket är sällan byggt för den riktningen, eftersom det byggdes för en vardag som såg annorlunda ut.

Resultatet blir en rad symtom som var för sig ser ut som småfel: möten som hackar bara för vissa, en fildelning som är snabb på plats och seg hemifrån, en VPN-anslutning som fungerar utmärkt tills för många kopplar upp sig. De hänger ihop, och de går att sortera.

Trafiken har bytt riktning

På ett kontor där allt låg internt var uppkopplingen mest en väg ut till webben. I dag är den vägen till nästan allting: affärssystem, fildelning, möteslösningar, telefoni och de tjänster medarbetarna använder utan att IT nödvändigtvis vet om det. Belastningen på förbindelsen har alltså ökat även om antalet anställda är detsamma.

Samtidigt har en ny sorts trafik tillkommit i motsatt riktning. När medarbetare hemifrån kopplar upp sig mot något som står i kontorets lokaler — en server, en filarea, ett verksamhetssystem — är det kontorets uppström som bär deras nedladdning. Uppströmskapaciteten är på många anslutningar den minsta resursen i hela kedjan, och det är oftast där det tar stopp först. Hur ni tar reda på om det gäller er går vi igenom i vår genomgång av hur man dimensionerar kapaciteten till kontoret.

VPN blir en flaskhals av tre skäl

Den klassiska modellen är att all trafik från distansarbetare går in i företagsnätet genom en tunnel, och vidare därifrån. Den modellen har tre svagheter som alla blir tydliga när många arbetar på distans samtidigt.

Den första är kapacitet: all trafik trängs genom kontorets förbindelse, inklusive trafik som egentligen skulle till en molntjänst och aldrig behövde passera kontoret. Den andra är utrustningen som terminerar tunnlarna — kryptering kostar processorkraft, och en lösning som räckte gott när ett fåtal var uppkopplade kan bli begränsningen när det är många. Den tredje är vägen: trafik som går hem till kontoret först och ut till en molntjänst därefter tar en längre väg än nödvändigt, vilket märks i tjänster som är känsliga för fördröjning.

Motmedlet är sällan att förbjuda VPN, utan att avgöra vad som faktiskt behöver gå genom tunneln. Trafik till interna system ska dit. Trafik till en molntjänst som ändå skyddas på annat sätt behöver oftast inte ta omvägen. Den uppdelningen bör vara ett medvetet beslut, dokumenterat och omprövat — inte en inställning någon råkade lämna som den var.

Möten som hackar är sällan ett hastighetsproblem

Det vanligaste klagomålet vid hybridarbete är att möten fungerar ojämnt. Reflexen är att titta på hastigheten, men video och telefoni är känsliga för fördröjning, variation i fördröjning och paketförluster snarare än för genomströmning. Ett möte kan gå utmärkt på blygsam kapacitet med jämn kvalitet och uselt på en snabb förbindelse där paketen köar.

Felsök i den ordningen. Drabbas alla samtidigt, eller enskilda personer? Slår det till när något tungt pågår, som en backup eller en stor uppladdning? Sitter de drabbade på wifi eller kabel? Går mötestrafiken genom en VPN-tunnel? Fyra frågor som oftast pekar ut orsaken utan att någon behöver mäta något avancerat.

På kontorssidan är åtgärden ofta att prioritera realtidstrafik framför bulktrafik i utrustningen, så att möten inte hamnar i kö bakom en filuppladdning. Har ni flera kontor och flera tekniker är det den typen av styrning per applikation som SD-WAN är byggt för: mötestrafik på den väg som ger jämnast kvalitet, backup och synk på den andra, och automatisk omstyrning när en väg försämras.

Kontorsnätet är dimensionerat för en annan vardag

En effekt som sällan förutses: hybridarbete gör kontorsdagarna ojämnare. I stället för att ungefär lika många är på plats varje dag samlas de flesta på ett par dagar i veckan. Nätet belastas alltså inte mindre än förut, utan mer koncentrerat — och det är på topparna ett trådlöst nät fallerar.

Symtomen är välkända: mötesrum där det inte går att dela skärm när rummet är fullt, en yta i kontoret där det alltid är sämre, klienter som håller fast vid en avlägsen accesspunkt i stället för att byta till en närmare. Det handlar oftast om placering och antal accesspunkter, kanalplanering och inställningar — inte om förbindelsen ut. Fler megabit hjälper inte mot ett wifi som inte räcker till i det rum där folk faktiskt sitter.

En enkel kontroll: jämför en dator med kabel mot en på wifi i det drabbade rummet, vid samma tidpunkt. Skiljer sig resultaten kraftigt ligger problemet i det trådlösa nätet.

Hemmakontoret kan ni inte styra — men ni kan hantera det

Medarbetarnas hemnätverk varierar kraftigt, och det är inte något ni råder över. Två saker går ändå att göra. Det ena är att ta bort onödiga omvägar, så att kvaliteten hemma inte belastas mer än nödvändigt av er egen uppsättning. Det andra är att ge supporten ett par enkla frågor att ställa innan ärendet trappas upp: sitter du på kabel eller wifi, pågår något annat tungt i hemmet, och gäller problemet bara dig eller flera?

Den tredje åtgärden är organisatorisk snarare än teknisk: bestäm vad som gäller för de arbetsuppgifter som verkligen inte tål en dålig uppkoppling. Vissa saker hör hemma på kontoret, och det är ett rimligare svar än att försöka lösa varje hemnätverk i Sverige.

Säkerhet: fler platser, samma krav

När arbetet sker från fler platser räcker det inte att skydda kontorets nätverksgräns, eftersom en stor del av trafiken aldrig passerar den. Principen blir i stället att åtkomst prövas per användare, per enhet och per resurs, oavsett var någon sitter. Det är samma tanke som ligger bakom zero trust, och den är lika mycket en fråga om ordning i identiteter och enhetshantering som om nätverksteknik.

Rent praktiskt betyder det att inventeringen måste vara aktuell: vilka enheter som används, vilka som är hanterade, vilka tjänster som faktiskt används i verksamheten, och vem som har åtkomst till vad. Den inventeringen är dessutom förutsättningen för de tekniska besluten ovan — det går inte att avgöra vad som ska gå genom en tunnel utan att veta vad som används.

En rimlig arbetsordning

Börja med att ta reda på var det faktiskt tar stopp i stället för att åtgärda symtom. Mät belastningen på kontorets förbindelse, uppström och nedström var för sig, och se om uppströmmen är den som ligger nära taket. Gå igenom vad som måste passera VPN och vad som inte behöver det. Titta på om möten drabbas samtidigt som något tungt pågår, och prioritera i så fall realtidstrafiken. Gå över det trådlösa nätet med de faktiska toppdagarna som utgångspunkt, inte med ett genomsnitt. Och håll inventeringen av enheter och tjänster aktuell, eftersom alla andra beslut vilar på den.

Så jobbar vi

Bredband3 äger inget eget nät. Vi är operatörsoberoende och sätter ihop uppkoppling och nätverksuppsättning utifrån vad som faktiskt går att leverera på er adress — vilket skiljer sig mellan adresser. Supporten är vår egen och sitter i Sverige, så ni har en kontaktväg oavsett vilken underliggande operatör som används.

Vilka åtaganden om tillgänglighet och kapacitet som gäller för er beror på adress och teknik, och skrivs in i avtalet. Berätta hur er hybridvardag ser ut och vilka symtom ni har, så tittar vi på vad som går att göra. Begär offert så återkommer vi.

Vill ni gå vidare hittar ni mer om nätverkslösningar på plats, SD-WAN mellan flera siter, uppkoppling för kontor och co-working och molntjänster och uppkoppling för molnet.