Hur mycket bandbredd behöver kontoret? Så dimensionerar ni utan att gissa

Frågan ställs nästan alltid i samma form: hur många megabit behöver vi? Och svaret som ges är nästan lika ofta en tumregel — så här mycket per anställd, gånger antalet anställda, avrundat uppåt. Tumregeln har en fördel: den ger ett svar på en gång. Den har också en nackdel: den beskriver inte något av det som faktiskt avgör om uppkopplingen känns bra eller dålig en vanlig tisdagsförmiddag.

Två kontor med lika många anställda kan ha helt olika behov. På det ena ligger allt i molnet och halva personalen sitter i videomöten stora delar av dagen. På det andra körs affärssystemet på en server i huset, och det tunga är i stället de filer som skickas ut på eftermiddagarna. Samma antal personer, samma yta, helt olika belastningsmönster — och en tumregel som räknar huvuden ser ingen av skillnaderna.

Den här genomgången handlar om hur ni tar fram ert eget underlag i stället för att gissa: vad som ska mätas och var, varför uppströmmen nästan alltid tar slut före nedströmmen, hur samtidighet fungerar, och varför den flaskhals ni känner av ofta sitter någon annanstans än i själva förbindelsen. Vi ger medvetet inga tumregler i megabit — de går inte att ge utan att gissa åt er. Metoden går däremot att använda på vilken adress som helst.

Vad som faktiskt styr behovet

Fem saker avgör kapacitetsbehovet, och antalet anställda är bara en indirekt del av en av dem. Det första är var era system ligger: ju mer som flyttat till molnet, desto mer av det som förr var trafik inne i huset går nu ut genom samma förbindelse. Det andra är hur mycket som skickas uppåt, inte bara hämtas. Det tredje är samtidigheten — hur många tunga flöden som pågår i samma ögonblick. Det fjärde är om kapaciteten är dedikerad till er eller delad med andra. Det femte är hur känsliga era viktigaste tjänster är för fördröjning och variation, vilket är en helt annan fråga än hur många megabit ni har.

Notera att ingen av de fem går att svara på genom att räkna personer. De går däremot att ta reda på, och de flesta av dem går att mäta i utrustning ni redan har.

Börja med att mäta det ni redan har

Det billigaste underlaget ni kan skaffa er är statistik från er nuvarande förbindelse. Mät på WAN-sidan i brandväggen eller routern — alltså i den punkt där all trafik passerar — och inte i en enskild dator. De flesta brandväggar kan visa och spara genomsnittlig belastning per gränssnitt, och många operatörer kan lämna ut statistik på förbindelsen om ni frågar.

Låt mätningen löpa över flera veckor så att ni fångar variationen. Ett par dagar räcker inte: månadsskiften, löneutbetalningar, kampanjer, säsonger och den där återkommande synkningen som någon lade på en fredagsförmiddag för tre år sedan syns bara om mätperioden är lång nog. Titta sedan på tre saker separat. Hur hög är toppen? Hur länge varar den? Och hur ser en vanlig intensiv timme ut, till skillnad från dygnsmedelvärdet?

Skillnaden mellan de frågorna är hela poängen. En förbindelse som ligger nära taket under större delen av arbetsdagen är ett annat problem än en som slår i taket i fyrtio sekunder när backupen startar. Det första betyder att kapaciteten är för liten. Det andra betyder oftast att ett tungt flöde ligger vid fel tidpunkt, vilket är billigare att lösa genom att flytta flödet än genom att köpa mer.

Ett användbart sätt att läsa mätningen är att titta på en hög percentil i stället för på det absoluta maxvärdet — alltså den nivå som förbrukningen ligger under nästan hela tiden, med de allra högsta topparna bortsorterade. Det ger ett värde som beskriver den återkommande belastningen utan att en enstaka avvikelse får bestämma vad ni köper. Mät alltid uppström och nedström var för sig. De beter sig inte likadant, och det är nästa avsnitt.

Det är sällan nedströmmen som tar slut

Många företagsanslutningar är asymmetriska: kapaciteten neråt är betydligt större än kapaciteten uppåt. Det speglar hur internet användes när den modellen blev standard — man hämtade mer än man skickade. Så ser en modern kontorsdag sällan ut längre.

Det mesta som belastar en arbetsplats idag går åt fel håll i den modellen. I ett videomöte är det er egen kamera som ska uppåt, och en mötesdeltagare kostar uppström oavsett hur många andra som syns i rutan. Molnbackup skickar uppåt. Filsynk mot en molnlagring skickar uppåt varje gång någon sparar. Kameraövervakning som lagrar i molnet skickar uppåt dygnet runt. Och om medarbetare kopplar upp sig hemifrån mot en server i huset, är det er uppström som bär hela deras nedladdning.

När uppströmmen blir mättad uppstår ett fenomen som regelbundet leder till fel slutsats: även nedladdningen blir långsam. Kvittenser och styrtrafik för de nedladdningar som pågår måste nämligen också skickas uppåt, och när de fastnar i kö bakom en stor uppladdning bromsas allt annat. Upplevelsen blir att hela uppkopplingen är trög. Åtgärden blir därför ofta att beställa högre hastighet — nedåt. Ingenting blir bättre, och fakturan blir högre.

Symmetri är en av de verkliga skillnaderna mellan en anslutning byggd för konsumentbruk och en byggd för verksamhet. Om era mätningar visar att uppströmmen är den som ligger nära taket är symmetrisk kapacitet en mer träffsäker investering än ett högre nedströmstal.

Delad eller dedikerad — vad "upp till" betyder

En hastighet angiven som "upp till" beskriver bästa fall, inte garanterad nivå. Skillnaden ligger i om kapaciteten är dedikerad hela vägen eller delas med andra någonstans på vägen — i fastigheten, i ett områdesnät eller längre in mot en samlingspunkt. Delad kapacitet är inte i sig ett problem, och för många verksamheter är det ett fullt rimligt val. Det blir ett problem först när ingen vet om det, eftersom det gör felsökning omöjlig: en anslutning som beter sig olika beroende på vad grannen i huset gör ser ut som ett slumpmässigt fel.

Fråga därför rakt ut: är kapaciteten dedikerad till oss, och i så fall hela vägen till vilken punkt? Om den delas — var delas den och med ungefär hur många? Svaret hör hemma i offerten och i avtalet, inte i en muntlig kommentar. Det är också en av de frågor som förtjänar en egen rad i kravspecifikationen när ni begär in flera offerter.

Samtidighet är det som gör beräkningar svåra

Det är inte antalet personer som avgör belastningen, utan antalet tunga flöden som pågår samtidigt. Femtio personer som läser e-post belastar knappt någonting alls. Femton personer i var sitt videomöte, samtidigt som en backup rullar och någon laddar upp en stor fil, är en helt annan situation — på samma kontor, samma dag.

Räkna därför inte på det teoretiska maxläget där alla gör allt på en gång. Det inträffar aldrig, och den som dimensionerar efter det köper kapacitet som står oanvänd. Leta i stället efter er värsta realistiska timme: vilken timme i veckan har mest samtidig tung trafik, och vad är det som pågår då? Mätningen ni redan gjort pekar ut den timmen åt er. Sedan är frågan bara vad som faktiskt händer just då — och den kan bara verksamheten svara på.

Flytta det som går att flytta

Den billigaste kapacitetshöjningen är den ni slipper köpa. Gå igenom de tunga flödena och sortera dem i två högar: de som måste ske i realtid, och de som bara måste bli klara. Videomöten, telefoni, kortbetalningar och åtkomst till affärssystem hör till den första. Backup, filsynk, uppdateringar, utrullning av datorer och arkivering hör nästan alltid till den andra.

Den andra högen går att styra. Lägg tunga jobb utanför kontorstid, begränsa hur mycket bandbredd de får ta under dagen, låt en maskin hämta uppdateringar en gång och distribuera dem lokalt i stället för att varje dator hämtar samma sak, och överväg lokal inspelning med kopia till molnet i stället för att strömma allt ut ur huset. Var och en av åtgärderna är liten. Tillsammans flyttar de ofta toppen tillräckligt mycket för att frågan om mer kapacitet kan skjutas upp — eller åtminstone besvaras med en mindre höjning.

Flaskhalsen sitter ofta inte i förbindelsen

Det här är den vanligaste och dyraste feldiagnosen. Uppkopplingen upplevs som långsam, alltså köps mer kapacitet. Men upplevelsen skapas lika ofta av något innanför väggen.

Vanliga kandidater: trådlöst nät med för få accesspunkter, överlappande kanaler eller klienter som hänger kvar på en avlägsen accesspunkt. En brandvägg som klarar förbindelsens kapacitet på papperet men inte när djup trafikinspektion och kryptoinspektion är påslagna. En VPN-lösning som blir flaskhals när många ansluter samtidigt. En switchport som förhandlat fram fel hastighet. En dålig kabel. En router från operatören som gör mer än den är byggd för.

Testet är enkelt och kostar ingenting: jämför en dator som sitter med kabel närmast brandväggen mot en som sitter på wifi längre bort, vid samma tidpunkt. Skiljer sig resultaten kraftigt sitter problemet i det lokala nätet, inte i förbindelsen. Ger båda samma låga resultat är det förbindelsen eller utrustningen i kanten som är begränsningen. Gör det testet innan ni beställer en uppgradering — inte efter.

Vissa problem är inte kapacitetsproblem alls

Telefoni och videomöten är känsliga för helt andra saker än genomströmning. Det som gör ett möte hackigt är fördröjning, variation i fördröjningen och paketförluster, och de kan vara höga på en förbindelse som har gott om kapacitet kvar. Omvänt kan ett möte fungera utmärkt på en blygsam kapacitet med jämn kvalitet.

Mät därför fördröjningen under belastning, inte när nätet är tomt. Ett vanligt mönster är att fördröjningen är låg på morgonen och stiger kraftigt så fort en uppladdning startar, eftersom paketen köar. Det ser ut som ett kapacitetsproblem men är lika ofta ett köhanteringsproblem, och lösningen är då att prioritera realtidstrafik framför bulktrafik i utrustningen i stället för att köpa mer. Har ni flera kontor och flera tekniker är det precis den typen av styrning SD-WAN är byggt för.

Räkna in tillväxt — men köp inte för fem år framåt

Det behövs marginal, men marginalen ska vara rimlig. I stället för att beställa en kapacitet ni hoppas växa in i om några år är den viktigare frågan hur snabbt kapaciteten går att höja på den anslutning ni faktiskt får — och vad höjningen kostar. På en fiberanslutning är en höjning ofta en enklare åtgärd än en nyetablering, medan förutsättningarna ser annorlunda ut på radiolänk och 5G. Be att få svaret skriftligt innan ni skriver på, tillsammans med priset. Efter avtalstecknandet är det en betydligt svårare fråga att få svar på.

Fundera också på vad ni redan vet ska hända. Ett system som ska flyttas till molnet flyttar samtidigt trafik från det interna nätet ut på förbindelsen. Fler kameror betyder mer uppström. Fler personer på plats efter en omorganisation betyder fler samtidiga möten. En ny hyresgäst i samma lokal kan betyda att en delad kapacitet plötsligt delas på fler. Sådant går att förutse och bör räknas med — till skillnad från en allmän känsla av att det är bra med marginal.

Det här bör ni be leverantören svara på

När ni begär offert, be om svar på frågor som går att kontrollera i efterhand. Är kapaciteten dedikerad eller delad, och var delas den i så fall? Är den symmetrisk, och vad är uppströmskapaciteten? Vilket underliggande nät går förbindelsen i? Kan vi få löpande statistik på hur förbindelsen används, och i så fall hur? Hur höjs kapaciteten på den här anslutningen, hur lång tid tar det och vad kostar det? Vilken genomströmning klarar den utrustning som föreslås, med de säkerhetsfunktioner vi faktiskt tänker använda påslagna? Övervakas förbindelsen aktivt, eller upptäcks avbrott genom att vi ringer in?

Skicka samma frågor till alla ni ber om offert. Annars jämför ni formuleringar i stället för lösningar.

En ordning att jobba i

Mät först i brandväggen eller routern i minst några veckor, med uppström och nedström var för sig. Identifiera sedan er värsta realistiska timme och vad som pågår då. Flytta därefter de tunga flöden som inte måste ske på dagtid. Testa var flaskhalsen faktiskt sitter genom att jämföra kabel närmast brandväggen mot wifi längre bort. Mät fördröjningen under belastning och inte när nätet är tomt. Sätt sedan kapaciteten efter de återkommande topparna, med marginal för det ni vet ska hända — och ta reda på vad en höjning kostar innan ni skriver under.

Sju steg, varav sex är gratis. Det sjunde blir billigare av att de andra gjorts först.

Så jobbar vi

Bredband3 äger inget eget nät. Vi är operatörsoberoende, vilket i den här frågan betyder att vi inte har något intresse av att föreslå en viss teknik eller en viss kapacitet — vi utgår från adressen och från vad ni faktiskt använder. Vad som går att leverera skiljer sig mellan adresser, ibland mellan två fastigheter på samma gata, och det gäller både kapacitet och symmetri.

Supporten är vår egen och sitter i Sverige, så ni har en kontaktväg oavsett vilken underliggande operatör som används. Vilka åtaganden om tillgänglighet och kapacitet som gäller för er beror på adress och teknik, och skrivs in i avtalet.

Har ni mätvärden från er nuvarande förbindelse? Skicka dem tillsammans med adressen, så tittar vi på vad de säger och vad som går att leverera där. Har ni inga mätvärden hjälper vi till att resonera oss fram ändå. Begär offert så återkommer vi.

Vill ni gå vidare hittar ni mer om företagsfiber med symmetrisk kapacitet, nätverkslösningar på plats, SD-WAN mellan flera siter, uppkoppling för kontor och co-working och företagsbredband i Stockholm.