Radiolänk för företag: när trådlöst är rätt väg in — och vad som avgör om det håller

Radiolänk säljs ofta in som "fiber utan grävning", och det är en beskrivning som stämmer i ungefär halva meningen. Kapaciteten kan mycket väl ligga i samma härad som en fiberanslutning, och etableringstiden är i regel kortare eftersom ingen behöver öppna gatan. Men en radiolänk är inte en fiberförbindelse som råkar sakna kabel. Det är en annan leveranskedja, med andra beroenden och andra frågor att ställa innan ni skriver på.

Den som utvärderar radiolänk jämför nästan alltid fel saker. Offerten innehåller en hastighet och en månadskostnad, och de två raderna går att ställa mot en fiberoffert. Det som avgör om förbindelsen håller står inte där: om det finns fri sikt hela vägen, vilket frekvensband som används, om bandet är skyddat mot störning eller inte, var antennerna ska sitta och vem som får sätta upp dem, och vad som händer den dag någon bygger ett hus i vägen.

Den här genomgången går igenom vad en radiolänk är rent tekniskt, vad som skiljer den från mobilt bredband, vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda på just er adress, när radiolänk är rätt väg in och när den inte är det — och vad som ska stå i underlaget så att ni jämför samma sak när offerterna kommer in.

Vad en radiolänk faktiskt är

En radiolänk är en fast, riktad förbindelse mellan två punkter. Två antenner riktas mot varandra, ofta på tak eller master, och bär trafiken mellan sig på en bestämd frekvens. I den ena änden sitter ni. I den andra änden sitter en punkt som är ansluten till ett stamnät — en mast, ett torn, ett datacenter eller en fastighet med fiber in. Radiolänken är alltså sällan hela vägen ut på internet, utan den sista biten fram till en punkt där fibern redan finns.

Det här är viktigare än det låter, eftersom det säger något om vad ni köper. Ni köper en accessteknik, inte ett nät. Kvaliteten på förbindelsen bestäms dels av själva radiohoppet, dels av vad som händer efter det — vilken kapacitet den mottagande punkten har, hur den är ansluten vidare och om den vägen är delad med många andra. En radiolänk kan vara utmärkt på hoppet och ändå ge en medelmåttig upplevelse om det som sitter bakom är trångt. Fråga därför alltid vad som finns i andra änden, inte bara vad länken klarar.

Riktningen är den andra avgörande egenskapen. En radiolänk är smal. Antennerna har en snäv lob och energin går i en bestämd riktning, vilket gör förbindelsen både effektiv och relativt svår att störa av en slump. Det är också därför den kräver att de två punkterna kan se varandra, i en mycket mer bokstavlig mening än de flesta räknar med.

Radiolänk är inte samma sak som mobilt bredband

Det här är den vanligaste sammanblandningen, och den kostar pengar när den upptäcks sent. Mobilt företagsbredband via 4G eller 5G är en delad resurs. Ni får er kapacitet ur en cell som alla andra i området också använder, och den kapaciteten varierar med hur många som är uppkopplade, var de står och vad de gör. Det kan fungera alldeles utmärkt, men det är inte dedikerat, och det går inte att ge samma förutsägbarhet.

En radiolänk är punkt-till-punkt. Kapaciteten på hoppet är er, eftersom hoppet bara har två ändar. Det gör den mer lik en fiberanslutning i karaktär: den är dimensionerad och den varierar inte med grannarnas beteende. Priset för den egenskapen är att den ställer krav på fysiken — sikt, montage och i många fall ett frekvenstillstånd — medan ett mobilt abonnemang i princip bara kräver att någon sätter ett SIM-kort i en router.

Båda har sin plats. Mobilt är ofta rätt som snabb reservväg, som tillfällig lösning och på platser där en fast installation inte är rimlig. Vi har gått igenom det i detalj i texten om 5G för företag. Radiolänk är rätt när ni behöver en förutsägbar, dedikerad förbindelse och fiber antingen inte finns, kostar för mycket att etablera eller inte får vara den enda vägen in.

Fri sikt är ett hårdare krav än det låter

Kravet brukar formuleras som fri sikt mellan punkterna, och de flesta tolkar det som att man ska kunna se den andra antennen om man står vid den ena. Det är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning.

Radiovågor breder ut sig i en avlång zon runt den räta linjen mellan antennerna — den kallas fresnelzon — och den zonen behöver också vara fri. Ett hustak, en trädkrona eller en lyftkran som ligger strax under siktlinjen kan alltså dämpa förbindelsen trots att antennerna "ser" varandra. Zonen är bredast på mitten av sträckan, vilket betyder att ett hinder halvvägs stör mer än ett hinder alldeles intill någon av antennerna. Det är också därför en länk som fungerar på papperet kan visa sig svag i verkligheten, och varför en seriös leverantör vill göra en platsbesiktning och inte bara en kartanalys.

Träd förtjänar en egen mening. Lövverk dämpar radiosignal kraftigt, och det gör den dessutom olika mycket beroende på årstid och väta. En länk som etableras i februari, över en trädrad utan löv, kan bete sig helt annorlunda i juli. Fråga uttryckligen om vegetation har bedömts, och om bedömningen gjordes med tanke på hur det ser ut när träden är fullt utslagna.

Tillståndspliktigt band eller licensfritt — den viktigaste frågan i offerten

Radiolänkar kan köras i två helt olika regimer, och skillnaden är den enskilt viktigaste tekniska punkten att reda ut.

I tillståndspliktiga band söker operatören tillstånd hos Post- och telestyrelsen för den enskilda förbindelsen. PTS gör då en teknisk analys för att kontrollera att länken varken stör andra eller själv blir störd, och tillståndet anger frekvens, polarisation och utstrålad effekt. Det är slutkunden som får nyttan, men det är operatören som söker. Innebörden för er är att frekvensen är skyddad: ingen annan får sätta upp en länk som stör er, och om någon ändå gör det finns det en myndighet att vända sig till. PTS listar en rad band för fast radio, från låga band kring 6 till 8 GHz och uppåt genom 13, 15, 18, 23, 26, 28, 32 och 38 GHz, och ända upp i det som kallas E-bandet kring 70 och 80 GHz.

I licensfria band — samma slags spektrum som wifi använder, plus millimetervåg i 60 GHz-området — behövs inget tillstånd. Utrustningen är billigare, etableringen snabbare och ingen ansökan behöver göras. Men frekvensen är inte er. Om någon annan i samma område sätter upp sin utrustning i samma band delar ni plötsligt på utrymmet, och resultatet blir varierande prestanda som är svår att felsöka eftersom orsaken sitter utanför er kontroll. I tätbebyggt område är det inte ett hypotetiskt scenario.

Ingen av regimerna är fel i sig. En licensfri länk kan vara helt rätt för en kort sträcka mellan två egna byggnader på en industritomt. Men en verksamhetskritisk förbindelse som ska ersätta eller komplettera fiber bör köras i tillståndspliktigt band, och det ska framgå av offerten vilket det är. Står det inte där är det den första frågan att ställa.

Frekvens, kapacitet och räckvidd hänger ihop

Det finns en tumregel som förklarar det mesta: ju högre frekvens, desto mer kapacitet men desto kortare praktisk räckvidd och desto känsligare för väder. Låga band bär längre och tål mer, men det finns mindre utrymme i dem och de är ofta hårt utnyttjade. Höga band som E-bandet har gott om utrymme och kan bära mycket trafik, men hoppen blir kortare och regn påverkar mer.

Det betyder att frågan "hur långt kan en radiolänk gå" inte har ett svar, utan beror på vilket band som används, hur stora antennerna är, hur hög kapacitet ni vill ha och hur tillförlitlig förbindelsen ska vara. En leverantör som svarar med en generell siffra utan att ha tittat på sträckan svarar på en fråga ni inte ställde. Det rimliga svaret är i stället en länkbudget för just er sträcka: vad utrustningen klarar, vad sträckan kostar i dämpning och hur stor marginal som blir kvar.

Marginalen är det som avgör kvaliteten över tid. En länk som precis går ihop i solsken är en länk som slutar gå ihop i regn.

Vad väder gör — och vad utrustningen gör åt det

Regn dämpar radiosignal, och dämpningen ökar med frekvensen. På låga band är effekten liten. På höga band, och särskilt i millimetervågsbanden, kan ett kraftigt regnväder dämpa märkbart. Snö och dimma påverkar mindre än vad de flesta tror; det är kraftigt regn som är dimensionerande i Sverige.

Modern radioutrustning hanterar det här med adaptiv modulering. Förenklat: när förhållandena försämras växlar länken ned till en robustare modulering som bär mindre data men håller förbindelsen uppe. Effekten blir att en radiolänk sällan går ned i binärt hela vägen till noll — den sänker i stället kapaciteten under den period då vädret är som värst, och går upp igen efteråt.

Det är en bra egenskap, men den har en konsekvens som ska tänkas igenom i förväg. Om er förbindelse är dimensionerad så att den exakt räcker till i normalläge, kommer den att kännas trång precis när den växlar ned. Ställ därför samma fråga som vid redundansplanering: vad ska fortsätta fungera när kapaciteten tillfälligt är lägre, och vad får stå tillbaka? Trafikprioritering på den utrustning som sitter innanför länken är billigare än att köpa marginal i själva radiolänken.

Montaget är halva projektet

En radiolänk är en fysisk installation på en byggnad, och det innebär en rad frågor som inte finns vid en fiberleverans.

Någon måste godkänna att utrustningen får sitta där den ska sitta. Hyr ni lokalen är det fastighetsägaren, och det kan ta tid. Fästet ska tåla vind och is, och det ska sitta på något som är tillräckligt styvt — en antenn på en mast som vajar tappar riktning. Det ska finnas strömmatning ut till utrustningen, och det ska finnas ett kabelstråk in i huset som någon tar ansvar för att täta. Åskskydd och jordning är inte valfritt när ni sätter elektronik högst upp på ett hus. Och någon ska kunna komma åt utrustningen för service, vilket i praktiken betyder tillgång till tak, ibland med krav på fallskydd och utbildad personal.

Inget av det är svårt, men allt av det tar tid, och det är oftast där etableringen fastnar — inte i radion. Se till att frågan om vem som äger montaget, vem som äger utrustningen efter installation och vad som händer med den vid uppsägning eller flytt är besvarad skriftligt i beställningen.

Radiolänk som andra väg in

Den kanske starkaste användningen av radiolänk är som komplement till fiber, inte som ersättning. I genomgången av redundant internet är huvudpoängen att redundans mäts i delade punkter, inte i antal linor: två fiberanslutningar som går i samma kanalisation ut ur fastigheten är en lina med två fakturor.

En radiolänk löser det problemet på ett sätt som en andra fiberanslutning sällan gör, eftersom den fysiskt inte delar väg med marken. Den går ut genom taket i stället för genom källaren, den passerar inte samma skåp och den påverkas inte av samma grävmaskin. Det är en genuin vägseparation, och den är ofta enklare och snabbare att etablera än att gräva en andra fiberväg in i fastigheten.

Två saker gör konstruktionen värd något i praktiken. Den ena är att reservvägen används, åtminstone tillräckligt ofta för att ni ska märka om den slutat fungera — en backup som aldrig bär trafik är en hypotes. Den andra är att omkopplingen är automatisk och testad, vilket normalt betyder att båda vägarna avslutas i utrustning som kan styra trafiken mellan dem, antingen en brandvägg med failover eller ett SD-WAN över flera siter. Utan det ledet har ni två förbindelser men ingen redundans.

Radiolänk som överbryggning i väntan på fiber

Det andra vanliga läget är tidsdrivet. Ni ska flytta in i en lokal där fiber ska grävas, och etableringen tar månader — eller ni vet inte ännu hur lång tid den tar, vilket är vanligare. En radiolänk kan då bära verksamheten under tiden, och kopplas ned eller flyttas till en reservroll när fibern är på plats.

Om det är planen ska den skrivas in i avtalet från början. Fråga vad som gäller för avtalstiden om länken ska bli en reservväg i stället för primär förbindelse, vad det kostar att skala ned kapaciteten, om utrustningen kan sitta kvar och vem som äger den. Den som tecknar en femårig radiolänk som tillfällig lösning har inte tecknat en tillfällig lösning.

Samma resonemang gäller vid en kontorsflytt, där tidplanen för uppkopplingen nästan alltid är den som styr.

När radiolänk är fel val

Det finns lägen där svaret helt enkelt är nej, och en ärlig leverantör säger det tidigt.

Om det inte finns fri sikt, och ingen rimlig mellanpunkt att hoppa via, finns ingen länk att bygga. Om ni sitter i en dalgång, bakom en högre byggnad eller inne i ett område där höjden på huset inte räcker, är det fysik och inte förhandling. Om fastighetsägaren inte tillåter montage på tak är det ett lika definitivt stopp. Och om ni behöver mycket hög kapacitet över en lång sträcka i ett band som inte finns ledigt i området kan tillståndet i sig bli hindret.

Då är alternativen fiber, om det går att etablera, mobilt som reservväg, eller satellit på platser där ingenting annat når fram. Poängen är att tekniken väljs efter adressen, inte tvärtom.

Det här ska stå i offerten

Begär skriftliga svar, så att offerterna går att jämföra och så att det finns något att hålla någon till.

Vilket frekvensband som används, och om det är tillståndspliktigt eller licensfritt. Vem som söker och innehar tillståndet, och vad som händer med det om avtalet avslutas. Var den andra änden av länken sitter och hur den punkten är ansluten vidare. Vilken kapacitet som gäller, om den är symmetrisk och om den är dedikerad på hoppet. Om en platsbesiktning ingår före beställning, och vad som gäller om besiktningen visar att länken inte går att bygga. Vem som utför montaget, vem som äger utrustningen efteråt och vad som ska hända med den vid flytt eller uppsägning. Hur förbindelsen övervakas och hur ett fel anmäls. Vilken publik IP-adressering som ingår — samma fråga som vid alla andra accesstekniker, och en som är lätt att glömma när uppmärksamheten ligger på radion.

Frågorna att ställa till leverantören

Har ni gjort en länkbudget för vår sträcka, och hur stor marginal ger den? Har vegetation bedömts, och med vilken årstid i åtanke? Vilken punkt terminerar länken, och vad delar vi den punkten med? Vad händer med kapaciteten vid kraftigt regn? Hur snabbt är ni på plats vid ett fel som kräver att någon går upp på taket, och vem tillhandahåller den åtkomsten? Går länken att flytta om vi byter lokal? Om vi senare får fiber — går det att växla över och behålla länken som reservväg, och vad kostar det?

Den sista frågan är den som oftast skiljer en radiolänk som blir en tillgång från en som blir en inlåsning.

Så jobbar vi

Bredband3 äger inget eget nät. Vi är operatörsoberoende, vilket innebär att vi tittar på vad som faktiskt går att leverera på just er adress och sätter ihop lösningen därefter — fiber där fiber finns, radiolänk där den är rätt, mobilt eller satellit där det är det som når fram. Eftersom vi inte har någon egen infrastruktur att försvara har vi heller ingen anledning att föreslå en teknik som inte passar.

Kundtjänst och support är vår egen och sitter i Sverige, så ni har samma kontaktväg oavsett vilket underliggande nät eller vilken teknik som används. Vad som går att leverera, vilken kapacitet som är möjlig och vilka åtaganden som gäller beror på adress och teknik, och skrivs in i avtalet.

Har ni en adress där fiber är svår, dyr eller långsam att etablera — eller en fiberanslutning som i dag är enda vägen in — är radiolänk värd att titta på. Skicka adressen, och gärna en bild ut från taket om ni har en, så återkommer vi med vad som är möjligt. Begär offert.

Vill ni gå vidare hittar ni mer om företagsbredband via flera tekniker, dedikerad företagsfiber, SD-WAN över flera siter, nätverkslösningar på plats, nät för bygg och entreprenad och nät för industri och tillverkning.