Satellitinternet för företag: när det är rätt väg in — och vad banhöjden avgör

De flesta företag hör ordet satellit första gången när något annat redan har gått fel. Fiberetableringen visade sig kosta för mycket för just den sträckan fram till adressen, mobiltäckningen på platsen är för svag för att bära verksamheten, eller så är platsen tillfällig och ingen vill gräva ner en förbindelse till något som ska rivas om åtta månader. Då dyker satellit upp som sista utvägen, och beslutet fattas under tidspress med den leverantör som svarar snabbast.

Det är synd, för satellit fungerar bra på de platser där den passar och dåligt på de platser där den inte passar — och vilken sorts plats ni har går att avgöra i förväg. Den här texten handlar inte om vilken satellitoperatör som är bäst. Den handlar om de tre egenskaper som avgör om satellit kommer att duga för er verksamhet: banhöjden, hur kapaciteten delas mellan användarna och hur ni får era adresser. Den som har förstått de tre kan läsa vilken satellitoffert som helst och se vad den faktiskt innebär.

Två helt olika tekniker kallas för satellit

När någon säger "internet via satellit" kan det betyda två saker som beter sig helt olika. Den ena är geostationär satellit: en satellit som står stilla i förhållande till jordytan, så att antennen på marken kan riktas en gång och sedan lämnas ifred. Den andra är låg omloppsbana, där ett stort antal satelliter rör sig över himlen och terminalen hela tiden följer den satellit som just nu är bäst placerad, med överlämning till nästa när den försvinner ur sikte.

Den enda siffra som verkligen betyder något i jämförelsen är höjden, och den är offentlig och oomtvistad. En geostationär bana ligger på ungefär 35 786 kilometer över ekvatorn, eftersom det är exakt den höjd där ett varv runt jorden tar ett dygn. Låg omloppsbana ligger på några hundra kilometer. Radiosignaler går med ljusets hastighet, alltså runt 300 000 kilometer per sekund, och det betyder att en fråga som ska upp till en geostationär satellit, ner till marknätet, tillbaka upp och ner igen till er har rest ett par hundra tusen kilometer innan ni ser svaret. Det tar en märkbar bråkdel av en sekund, och den tiden går inte att optimera bort — den är ren geometri. Mot låg omloppsbana är vägen hundratals gånger kortare, och då är det marknätet och utrustningen, inte rymden, som dominerar svarstiden.

Vi anger medvetet inga uppmätta värden för enskilda tjänster här, eftersom de varierar med operatör, abonnemang, plats och belastning. Det ni ska begära är mätning på er egen adress, inte marknadsföringssiffror. Men skillnaden mellan de två banhöjderna är så stor att den ensam avgör vilka av era tjänster som kommer att fungera.

Vad fördröjningen faktiskt gör med era tjänster

Fördröjning märks inte likadant överallt. E-post, filsynkronisering, backup till molnet, molnlagring och streaming tål den utan att någon klagar, eftersom de flödena hämtar hem stora mängder data och kan buffra. Vanlig webbanvändning känns segare men fungerar.

Det som däremot mäter fördröjningen åt er, varje sekund, är telefoni och videomöten, fjärrskrivbord och terminalsessioner, realtidsstyrning av maskiner och utrustning, samt kassasystem och betalterminaler som har korta tidsgränser inbyggda. I ett videomöte hör deltagarna fördröjningen som en rytmstörning: man börjar prata i varandra eftersom turtagningen bygger på att svaret kommer direkt. I en fjärrskrivbordssession känns den i varje tangenttryck.

En detalj som orsakar fler klagomål än fördröjningen själv är variationen i den, det som kallas jitter. Kodare i telefoni och video anpassar sig förvånansvärt väl till en fördröjning som är hög men stabil, och ganska illa till en som hoppar upp och ner. Det är därför en lina kan se godkänd ut i en hastighetsmätning och ändå ge dåliga samtal. Mät svarstid och variation över tid, inte bara kapacitet i megabit per sekund, innan ni godkänner en satellitlösning för röst och video.

Kapaciteten är delad, och den delas geografiskt

En satellitterminal pratar med en satellit som i sin tur lyser ner över ett geografiskt område. Alla abonnenter inom det området delar den kapacitet som satelliten kan leverera dit. Det här är en viktig skillnad mot en dedikerad fiberanslutning, där kapaciteten är er ända fram till en överlämningspunkt.

Följden är att prestandan beror på hur många andra terminaler som sitter i samma område — och att det förändras över tiden, utan att någonting hos er har ändrats, i takt med att operatören säljer fler abonnemang i trakten. En mätning i januari säger därför inte särskilt mycket om hur det ser ut i oktober. Det är inte ett argument mot satellit, men det är ett argument för att inte bygga en verksamhetskritisk funktion på antagandet att kapaciteten är konstant.

Fråga i stället rakt ut, före beställning: finns det en företagsnivå med annan prioritet än privatabonnemangen, vad händer med vår trafik när området är fullt, finns det en volymnivå efter vilken trafiken nedprioriteras, och går det att reservera kapacitet. Fråga också särskilt om uppströmsriktningen. Den är nästan alltid den knappare av de två, och det är uppströms ni skickar kamerabilder, backuper och er egen bild i videomötet.

Adresseringen är det som oftast stoppar företagsanvändning

Här faller fler satellitprojekt än på fördröjningen. Många satellitabonnemang levererar kunden bakom operatörens egen adressöversättning, det som kallas CGNAT. Ni får då en adress som inte är publik, och konsekvenserna är konkreta: inga inkommande anslutningar, ingen portöppning, ingen VPN-tunnel som kan termineras på er sida, och ingen fjärråtkomst till kameror, styrsystem, larm eller lagring på det sätt ni är vana vid från en fiberanslutning.

Det går att bygga runt, men det måste göras med avsikt. Lösningen är tunnlar som initieras utifrån er sida i stället för in mot den, alltså att platsen själv ringer upp en central punkt och håller förbindelsen öppen. Det är precis så ett SD-WAN-överlägg arbetar, och det är ett av de starkaste skälen att lägga satellitplatser i ett sådant i stället för att adressera dem var för sig. Poängen är att designen ska vara vald i förväg, inte upptäckt av en tekniker på plats en fredag eftermiddag när kameran inte går att nå.

Frågorna att ställa innan beställning är därför: får vi en publik adress, är den i så fall fast över tid, kan vi få ett block i stället för en enda adress, och går det att sätta en PTR-post. Räkna också med att adressen tillhör operatören och byts om ni byter operatör — så lägg den aldrig hårdkodad i brandväggsregler, licensfiler eller integrationer utan att veta var den står.

Väder, sikt och montage i nordiskt klimat

En satellitterminal behöver fri sikt mot himlen, och vad "fri" betyder skiljer sig mellan de två teknikerna. En geostationär antenn ska riktas i en bestämd riktning, och från Sverige sett ligger den riktningen mot söder och tämligen lågt över horisonten — vilket gör att träd, grannbyggnader, takkanter och skorstenar blir avgörande på ett sätt de inte är längre söderut. En terminal mot låg omloppsbana behöver i stället ett brett fritt fält, eftersom satelliterna rör sig över himlen och terminalen måste kunna följa dem.

Regn, blötsnö och tunga moln dämpar signalen, och i svenskt klimat tillkommer det praktiska problemet att snö och is lägger sig på själva terminalen. Det ska hanteras i placeringen: antingen så att någon faktiskt kan komma åt att skotta den, eller med en terminal som kan värma bort snön. Till montaget hör också kabelvägen in i byggnaden, jordning och åskskydd, och strömförsörjning i den punkt där terminalen står. På en obemannad anläggning är strömmen och dess reserv en del av uppkopplingens tillförlitlighet, inte en separat fråga.

En skillnad mot radiolänk är värd att nämna: en radiolänk kräver fri sikt till en annan bestämd punkt på marken och, beroende på band, frekvenstillstånd. Med satellit är frekvensfrågan satellitoperatörens, inte er. Det gör satellit enklare att sätta upp på en plats som saknar en motpart att sikta mot.

Satellit som tredje väg — det starkaste användningsfallet

Det mest undervärderade skälet att köpa satellit är inte att den är enda vägen in, utan att den är en väg som nästan ingenting delar med de andra. Redundans mäts i delade punkter, inte i antalet linor. Två fiberoperatörer kan mycket väl gå i samma kanalisation, genom samma accessnod och in genom samma fastighetsinföring, och en mobil reservlina kan i praktiken hänga på en mast vars egen anslutning löper i samma mark som er primära fiber.

Satellit delar inte kanalisationen, inte noden, inte masten och inte gatan där grävmaskinen arbetar. Den delar egentligen bara fastigheten och strömmen med er primära förbindelse. Det är därför satellit kan vara ett bra tredje lager även när dess vardagsprestanda ligger under de andra vägarnas: syftet är inte likvärdig kapacitet, utan en väg in som inte kan brytas av samma händelse.

Det förutsätter dock att ni bestämmer i förväg vad som ska överleva. Definiera miniminivån funktion för funktion: kassa och betalning, telefoni, ärendesystem, larm och passage. Låt allt annat vänta. Utan en sådan prioritering händer det förutsägbara: ett backupjobb eller en klientuppdatering fyller reservvägen och trycker ut kassan. Prioriteringen ska vara satt i brandväggen eller i SD-WAN-policyn innan avbrottsdagen, inte konfigurerad under den. Och omkopplingen ska vara testad genom att någon faktiskt drar ur den primära vägen vid en planerad tidpunkt.

När satellit är den primära vägen

Fyra situationer där satellit ofta är rätt huvudalternativ och inte en nödlösning.

Den första är adresser utanför utbyggd infrastruktur: en täkt, en vindpark, en pumpstation, en mast, en anläggning långt från närmaste nod. Fiberetablering prissätts på sträcka och mark, och mobiltäckningen kan vara för svag för att bära verksamheten även om telefonen visar staplar.

Den andra är tillfälliga platser. En byggarbetsplats, ett evenemang eller en provisorisk lokal under ombyggnad ska ha uppkoppling snabbt och behöver den inte för evigt. Här är kort ledtid och flyttbarhet värda mer än toppkapacitet, vilket gör satellit intressant för bygg och entreprenad.

Den tredje är platser i rörelse eller utan fast punkt: fordon, arbetsmaskiner, fartyg och mobila enheter där en fast förbindelse inte är möjlig. Inom logistik förekommer det både på fordonet och på tillfälliga omlastningsplatser.

Den fjärde är beredskapsplatser som står oanvända men måste fungera direkt när de tas i bruk — en reservlokal, ett krislägesrum, en anläggning som bara bemannas vid händelser. Där är poängen att förbindelsen inte ska vara beroende av att någon hinner beställa något.

I samtliga fyra fall är rådet detsamma: bygg platsen runt begränsningen i stället för att hoppas på att den inte märks. Låt kassasystemet ha ett fungerande offlineläge, låt lokala system skriva lokalt och synka i efterhand, lägg backuper och stora överföringar på schema utanför arbetstid, och placera det som kräver kort svarstid lokalt i stället för i molnet där det går.

Frågelistan inför beställningen

Tio frågor som gör en satellitoffert läsbar. Ligger tjänsten i geostationär bana eller låg omloppsbana. Vilken svarstid och vilken variation kan vi räkna med på vår adress, och får vi mäta under en period innan vi binder oss. Hur ser kapaciteten ut uppströms, inte bara nedströms. Delas kapaciteten geografiskt, och vad händer med vår trafik när området är belastat. Finns det en volymgräns efter vilken trafiken nedprioriteras. Får vi en publik adress, är den fast, och kan vi få ett block. Kan vi sätta en PTR-post. Vad ingår i montaget, och vem ansvarar för mast, jordning och kabelväg. Hur hanteras snö och is på terminalen. Och slutligen: vad händer om det visar sig att tjänsten inte klarar vår röst- och videotrafik — finns det en väg ur avtalet eller en möjlighet att växla teknik.

Lägg till en fråga till er själva också, innan ni frågar leverantören: vilka av våra tjänster måste fungera på den här platsen, och vilka kan vänta. Det svaret bestämmer om satellit är tillräckligt, och det går inte att köpa av någon annan.

Så arbetar vi med satellit

Vi äger inget eget nät. Satellit, fiber, radiolänk och mobilt köper vi via operatörer och partners, och vårt arbete är att ta reda på vad som faktiskt finns att få på just er adress och sätta ihop det till en lösning ni kan förvalta. Vi har egen svensk support, och alla era svenska adresser kan ligga på ett avtal oavsett vilken teknik varje plats har.

Det innebär också att vi säger nej när satellit är fel svar. Om er verksamhet står och faller med fjärrskrivbord och telefoni, och adressen ligger så att en radiolänk eller en fiberetablering är möjlig, är det den vägen vi föreslår även om satellit är snabbare att beställa. Leveranstid, teknik och servicenivåer beror på adress och teknik och skrivs in i avtalet. Berätta var platsen ligger och vad som måste fungera där, och begär offert — då börjar vi med att ta reda på vad som är möjligt.

Vill ni gå vidare hittar ni mer om redundant internet och hur backupen testas, radiolänk när fiber inte går fram, fast IP-adress och vad som ska stå i beställningen och företagsbredband i Umeå.