Wifi på kontoret: varför det sällan är uppkopplingen som är problemet

Felanmälan ser nästan alltid likadan ut. Internet är långsamt. Videomötet hackar. Filen i molnet tar en evighet att öppna. Och slutsatsen blir nästan lika ofta densamma: vi behöver en snabbare uppkoppling. Det är den slutsatsen som kostar mest och löser minst, eftersom den åtgärdar en flaskhals som i de flesta kontor inte är flaskhalsen.

Uppkopplingen till huset är en lina. Wifit är ett delat radioutrymme där alla i lokalen turas om att prata, och där varje vägg, varje granne och varje gammal skrivare påverkar hur mycket som ryms. De två sakerna går sönder av olika skäl men ser likadana ut för den som sitter vid bordet, och det är därför felsökningen så ofta hamnar fel.

Den här genomgången handlar om hur ni avgör vilket av de två det är, vad som faktiskt avgör om ett kontorsnät fungerar när alla är på plats, och vad som ska stå i underlaget den dag ni låter någon bygga eller bygga om det trådlösa nätet.

Femminuterstestet: linan eller luften?

Koppla en dator med kabel direkt till nätet, på samma plats och vid ungefär samma tid på dagen som problemet brukar märkas, och gör om det som brukar gå trögt. Fungerar det med kabel men inte trådlöst sitter problemet i luften eller i det lokala nätet. Går det trögt även med kabel ska ni titta på linan, på utrustningen i kanten eller på tjänsten i andra änden.

Gör om testet på flera platser i lokalen. Wifi är platsberoende på ett sätt som en fiberanslutning aldrig är — två skrivbord med några meters mellanrum kan ha helt olika förutsättningar om det står en glasvägg, ett hisschakt eller ett städförråd emellan. Om besvären bara finns i vissa rum är det ett täcknings- eller kapacitetsproblem, inte ett abonnemangsproblem.

Notera när det händer. Ett nät som fungerar kvart över sju men inte klockan tio har ett samtidighetsproblem. Ett nät som är lika trögt hela dagen har något annat fel. Den observationen är ofta mer användbar än en hastighetsmätning, eftersom en mätning mot en server ute på internet blandar ihop allt som ligger emellan: luften, switcharna, brandväggen, linan, operatörens nät och servern i andra änden.

Ett sista test som brukar avgöra saken: kopiera en stor fil mellan två enheter i det lokala nätet, utan att gå ut på internet. Är det långsamt har uppkopplingen ingenting med saken att göra.

Täckning är inte samma sak som kapacitet

Den vanligaste designmissen på ett kontor är att nätet är byggt för täckning. Någon har gått runt med telefonen, sett att det finns streck i hela lokalen och dragit slutsatsen att det räcker. Streck betyder att en accesspunkt hörs. Det säger ingenting om hur många som kan prata samtidigt.

Kapacitet handlar om hur många klienter som delar på samma accesspunkt och hur mycket var och en behöver. En öppen kontorsyta där trettio personer sitter med varsin dator, varsin telefon och ett par headset har en helt annan profil än ett lager med lika stor golvyta och fem handdatorer. Det är antalet samtidiga klienter per accesspunkt som avgör, inte kvadratmeterna.

Ett kontor som växer märker det här utan att något har ändrats tekniskt. Samma nät, samma utrustning, fler människor — och plötsligt fungerar inte mötesrummen. Nätet är inte trasigt, det är fullt. Lösningen är fler accesspunkter med lägre sändareffekt och mindre celler, inte färre och starkare. En stark sändare gör att fler hörs, vilket gör att fler turas om att prata och att alla får mindre tid.

Luften är delad, och den långsammaste klienten kostar mest

Wifi är halv duplex. Bara en enhet i taget kan sända på samma kanal inom hörhåll, precis som i ett samtal runt ett bord. Allt annat är kö. Det betyder att kapaciteten inte fördelas i megabit utan i sändningstid.

Konsekvensen förvånar ofta. En gammal enhet som bara klarar en låg hastighet tar lång tid på sig för att skicka lika mycket data som en modern enhet skickar på ett ögonblick. Under den tiden är kanalen upptagen för alla andra. En enda trög handscanner, en äldre skrivare eller en telefon som envisas med att ligga kvar på ett långsamt band kan därför sänka upplevelsen för hela rummet.

Därför är inventeringen av vad som faktiskt sitter på nätet en del av nätverksarbetet, inte en efterhandsfråga. Enheter som inte behöver vara trådlösa bör sitta i kabel. Enheter som inte klarar moderna band bör isoleras till ett eget nät om de inte kan bytas.

Banden: 2,4 GHz, 5 GHz och 6 GHz

2,4 GHz går längst och tränger igenom mest, och är samtidigt det mest belamrade bandet som finns. I Europa ryms bara tre kanaler som inte överlappar varandra, och de delas med grannarnas nät, med bluetooth, med trådlösa headset och med en del utrustning som inte har med nätverk att göra alls. Bandet behövs fortfarande för enheter som inte klarar något annat, men det är inte där kontorets arbete ska ligga.

5 GHz har betydligt fler kanaler och når kortare. Kortare räckvidd är en fördel i en tät kontorsmiljö, eftersom det gör cellerna mindre och återanvändningen av kanaler enklare. En del av kanalerna delas med radarsystem, vilket innebär att en accesspunkt kan tvingas byta kanal om den hör radar. Det är normalt och inget fel, men ett nät som är byggt så att allt ligger på samma kanaler blir känsligt för det.

6 GHz-bandet, som nyare enheter använder, är brett och i praktiken glest jämfört med de två andra. Det är den stora vinsten i modern utrustning — inte att hastighetssiffran på kartongen är högre, utan att det finns utrymme. Nyttan förutsätter dock att klienterna klarar bandet, och räckvidden är kortare än på 5 GHz.

Kanalbredd är en avvägning som ofta ställs in fel. Bredare kanaler ger högre topphastighet per klient men färre kanaler att fördela, vilket betyder mer störning mellan era egna accesspunkter. På ett kontor med många accesspunkter är smalare kanaler nästan alltid rätt, även om det ser sämre ut i en mätning på ett tomt kontor en söndag.

Accesspunkten är aldrig bättre än kabeln bakom den

Varje accesspunkt hänger i en kabel, och den kabeln går till en switch. Om switchporten är långsammare än vad accesspunkten kan leverera trådlöst är investeringen i nya accesspunkter bortkastad — flaskhalsen flyttar bara in i väggen. Samma sak gäller switchens egen väg vidare mot brandväggen och linan.

Strömförsörjningen hör ihop med det. Accesspunkter matas normalt via nätverkskabeln, och moderna accesspunkter behöver mer ström än äldre. En switch som inte orkar mata alla portar med full effekt löser det genom att stänga av funktioner eller portar, ofta utan att någon märker annat än att nätet beter sig konstigt. Effektbudgeten på switchen ska räknas, inte antas.

Kablaget är dessutom den del av kontorsnätet som lever längst. Utrustning byts, kablar sitter kvar. Det är ett av få ställen där det nästan alltid lönar sig att dra fler uttag än ni behöver i dag, och att dokumentera var de går.

Roaming: det är klienten som bestämmer

En vanlig felbild är att nätet flyttar över en telefon från en accesspunkt till nästa när man går genom lokalen. Det gör det inte. Beslutet att byta ligger hos klienten, och klienter är envisa: många håller kvar vid den accesspunkt de först anslöt till långt efter att en närmare finns, ända tills signalen blir riktigt dålig.

Det märks tydligast under samtal och videomöten, där ett byte som sker för sent ger ett par sekunders tystnad precis när någon går från skrivbordet till mötesrummet. Nätet kan hjälpa klienten att fatta bättre beslut — det finns standardiserade mekanismer för att ge klienten information om grannaccesspunkter och för att snabba upp själva bytet — men det förutsätter att funktionerna är påslagna och att klienterna stödjer dem.

Designen spelar också in. Överlappet mellan accesspunkter ska vara tillräckligt för att bytet ska hinna ske, men inte så stort att alla hör alla. Det är en balans som går att räkna fram vid projekteringen och som är svår att gissa sig till i efterhand.

Grannar, störningar och kontorshotell

I ett kontorshus delar ni luften med alla andra i huset. Ingen av er äger bandet. Det går att mäta hur trångt det är och att välja kanaler därefter, men i ett hus där varje hyresgäst kör sitt eget nät på full effekt blir resultatet sämre för alla. Sitter ni i ett kontorshotell eller i co-working är det en fråga att ställa till hyresvärden innan ni flyttar in: vem styr det trådlösa i huset, och får ni sätta upp egna accesspunkter?

Störningar behöver inte komma från andra nät. Viss utrustning strålar på 2,4 GHz utan att vara nätverksutrustning, och ett enda trasigt aggregat kan slå ut ett band i en del av lokalen. Sådant hittas genom mätning på plats, inte genom att läsa loggar på distans.

Gästnät är en segmenteringsfråga, inte ett lösenord

Ett gästnät som bara är ett andra lösenord på samma nät är inte ett gästnät. Poängen är att gästernas trafik ska vara skild från ert eget nät hela vägen, så att en okänd dator i besöksrummet inte kan nå skrivare, kassasystem, larm, kameror eller filservrar.

Samma logik gäller inåt. Utrustning som inte är arbetsdatorer — kameror, passersystem, betalterminaler, skärmar, sensorer, larm — hör hemma i egna segment med egna regler för vad de får prata med. Det är den enskilda åtgärd i ett kontorsnät som gör mest skillnad för säkerheten, och den kostar ingenting i utrustning om nätet byggs rätt från början. Det hör ihop med resten av arbetet kring cybersäkerhet i nätverkslagret.

Handel, hotell och restaurang har det här som ett dagligt krav snarare än en teoretisk risk, eftersom gästnätet där är en del av erbjudandet och betalningsflödet ligger i samma lokal.

Lokalen är en del av nätet

Ritningen avgör mer än utrustningslistan. Glasväggar dämpar mer än man tror, betong och armerade bjälklag mer än så, och plåtreglar i innerväggar gör samma sak i en skala som är svår att förutse utan mätning. Ett kontor som byggts om — nya rumsindelningar, nya mötesrum, nya väggar — har ett annat nät än det hade före ombyggnaden, även om ingen rört en enda accesspunkt.

Mötesrum är den plats där problemen märks mest och planeras minst. Där sitter flest personer per kvadratmeter, där körs den mest krävande trafiken, och där finns ofta en skärm, en kamera och en konferenshögtalare som också ligger på nätet. Mötesrummen bör dimensioneras var för sig.

Det som ändå är linans fel

Ibland är det uppkopplingen. Det märks tydligast på uppströmskapaciteten: videomöten, molnbackup och filuppladdningar går åt andra hållet än det som hastighetssiffran i en vanlig annons beskriver, och asymmetriska anslutningar tar slut uppåt långt innan de tar slut nedåt. Symmetrin är ett av skälen att titta på dedikerad företagsfiber när kontoret växer.

Det märks också om flera olika saker blir dåliga samtidigt, oavsett var i lokalen man sitter och oavsett om man sitter i kabel. Då är det värt att räkna på hur mycket kapacitet verksamheten faktiskt behöver, och att se över vilka tekniker som går att få till adressen. Företagsbredband levereras i dag via flera olika accesstekniker, och vilken som är rätt beror på adressen snarare än på vad som säljs mest.

Vad som ska stå i underlaget

Den som ska bygga eller bygga om kontorsnätet behöver mer än en yta i kvadratmeter. Ett underlag som går att prissätta och jämföra innehåller: 1) planritning med väggmaterial och rumsfunktioner, 2) antal personer och antal samtidiga enheter per yta, inte bara totalt, 3) vad som ska fungera var — videomöten i mötesrum, handdatorer i lager, betalterminaler i butiksdel, 4) vilka enheter som är gamla och inte kan bytas, 5) befintligt kablage och var korskopplingen sitter, 6) vilka segment som behövs och vad de får nå, 7) om lokalen är hyrd och vad hyresvärden tillåter i fråga om montage och håltagning, 8) hur nätet ska övervakas och vem som äger konfigurationen efteråt.

Den sista punkten är den som oftast glöms. Ett nät som bara leverantören kan ändra i är ett nät ni inte äger. Kräv dokumentation över hur nätet är byggt, vilka segment som finns och var utrustningen sitter — och kräv den som en leverans, inte som något att beställa i efterhand.

Be också om en mätning på plats i stället för en uppskattning från en ritning. En mätning avgör hur många accesspunkter som faktiskt behövs, och den slår åt båda hållen: ibland blir det fler än i offerten, ibland färre.

Sex misstag som går igen

1) Att köpa mer kapacitet på linan när problemet ligger i luften. 2) Att bygga för täckning och glömma samtidighet. 3) Att skruva upp sändareffekten för att laga ett kapacitetsproblem. 4) Att sätta nya accesspunkter på gammalt kablage och gammal switch. 5) Att låta gästnätet vara ett lösenord i stället för ett eget segment. 6) Att inte dokumentera något, så att nästa felsökning börjar från noll.

Så jobbar vi

Bredband3 äger inget eget nät. Vi är operatörsoberoende, vilket innebär att vi sätter ihop uppkopplingen utifrån vad som faktiskt går att leverera på er adress i stället för utifrån vad ett enskilt nät råkar täcka. Utöver själva förbindelsen kan vi ta hand om nätverkslösningar på plats — switchar, accesspunkter, segmentering och konfiguration — så att linan och det lokala nätet hänger ihop i stället för att skylla på varandra.

Kundtjänst och support är vår egen och sitter i Sverige, så ni har samma kontaktväg oavsett vilket underliggande nät som används. Vad som går att leverera på just er adress, vilken utrustning som behövs och vilka åtaganden som gäller beror på adress och teknik, och skrivs in i avtalet.

Har ni en planritning och en grov bild av hur många som sitter var, skicka den tillsammans med adressen så tar vi med både uppkopplingen och det lokala nätet i förslaget. Begär offert så återkommer vi.

Vill ni gå vidare hittar ni mer om nätverkslösningar på plats, företagsbredband via flera tekniker, dedikerad företagsfiber, säkerhet i nätverkslagret, nät för kontor och co-working och nät för hotell och restaurang.